Framåt, framåt..! Nej, STOPP ett tag!

Idag har varit en mycket bra dag på olika sätt. Dock andra sätt än skiv-sätt. På Skivan-fronten intet nytt utom stillestånd. Totalt stillestånd. Det är nog hjärnans sätt att säga, ”Jag behöver vila, inte mer skapande nu”. Som tur är finns andra jobb att göra. Nu, tidigt i säng med en bok. Inte TV. Det kanske inte har varit en så dålig dag för Skivan när allt kommer omkring.

Första delmålet snart nått

Jag ser nu slutet på första etappen. Jag har tagit viktiga steg mot skivans tillkomst. Än är det långt kvar kan man tycka, men jag betonar hellre att bollen är i rullning än att tiden tycks knapp. Inget kan stoppa mig nu! När ca 20 låtar är inspelade, vilket borde vara inom en vecka, ska jag välja ut ett tiotal och sedan repa järnet på dem för att spela in dem på nytt. När det är klart borde omkring 40 dagar ha gått. Då återstår 60 dagar, mer än halva tiden. Vid det laget gäller det att ha engagerat musiker som kan lyfta arrangemangen till högre höjder. En intensiv rep-period tar vid som varar i ungefär fyra veckor. Därefter borde materialet vara redo för den riktiga studion och efter två veckors studioarbete ligger skivan klar. Allt detta känns ruggigt kul att tänka på, men hur realistiskt är det? Allt hänger på min förmåga att göra klart låtarna, veta hur jag vill ha dem och sedan få med musiker på min resa. Jag kan inte tänka mig någort roligare än att stänga in mig i en studio tillsammans med andra musiker som också vill vara med och spela min musik. Till dig som följer bloggen – ha en riktigt bra vecka! Solen orkar högre för var dag som går.

Tvekan

Så här på dag 21 känns det lite motigt. Jag har spelat in två låtar på förmiddagen, men känner mig inte så nöjd. Kanske börjar jag vänja mig. Kanske har jag lärt mig så mycket att jag nu börjar bli mer kräsen (borde vara bra objektivt sett). Kanske är de starkaste låtarna redan inspelade (hjälp!). Hur hantera sånt här tvivel? Jag tänker, ”Kör på grabben och gör jobbet. Hårt arbete lönar sig alltid och ibland handlar det om att arbeta sig ur en trög period. Jösses, vännen, det här är ett jobb och det är inte alltid kul bara för att det är musik!” Ah, nu känns det bättre. Jag förstår dem som säger att det viktigaste i längden är att behålla glädjen i jobbet, annars blir det bara skit. Jag luftar sinnena med viktiga telefonsamtal som fått vänta, en lunch med en vän, lite flummande runt Draken och stundande Filmfestival. Jag läser klart Sven Lundins ”Bris”. Han påstår att han är ättling till Anckarström som mördade Gustav III 1772. Sånt ger perspektiv. När det är som tommast i skaparhjärnan kommer en text om ensamhet framför mig. Kvinnan i reportaget jag läser som tidsfördriv berättar om sin upplevelse av ensamhet efter åtta år som singel. Hennes ord är som tagna ur en låt jag ännu inte spelat in. Jag går raka vägen hem och spelar igenom den. Den är jättebra!

Jag vaknar tidigt

Att följa sin dröm är som att följa en slags ingivelse. När jag arbetar med skivan upplever jag att jag gör det jag ska. Allt sugs in i eller kretsar omkring mitt projekt. Jag vaknade tidigt idag, av en dröm. Drömmen finns nedtecknad och kommer att sippra fram lite här och var i mitt skrivande. Den var fantastisk. Jag kände mig fullständigt hemma i mitt sammanhang och jag kände att ”jag vill leva jag får inte dö!” Innan jag slutar dagens inlägg vill jag tacka någon. Idag tackar jag John Lennon och Paul McCartney för att deras musik hjälpte mig fram till sticket i Snos, en av två låtar som jag färdigställde och spelade in igår. I musikens värld är verkligen allt möjligt. Ha en bra dag!

Första låten att lyssna på…

Nu börjar allvaret. Idag har jag lovat att publicera datum för när jag släpper ut min musik på nätet. Nu ska jag skriva när den första låten ska läggas ut så att du och alla andra (potentiellt sett typ, hela världen…) kan lyssna. Hjälp! Det är en sak att sitta hemma på luckan och komponera, spela in och försiktigt be om feed-back. En helt annan att låta alla som vill lyssna och med kritiska öron snabbt placera in min musik i ett fack – pang! – ”han låter som en blek kopia av Winnerbäck”, eller – smash! – han försöker härma Lundell”. Eller, tänk om nån säger, ”wow, hans musik låter nyskapande och rätt bra!”… Huvudsaken för mig är att jag gör min grej. Lyckas det inte första gången så försöker jag igen. Jag har ju bestämt mig. Men hoppades jag inte att någon skulle reagera över det jag gör så kunde jag lika gärna låta bli. Eller? Varför vill man skriva musik egentligen? Som andra ska lyssna på? Jag funderar en del på detta och vet innerst inne svaret – liksom barnet har jag en stark lust att vilja berätta något, ”Hör här! jag har något att säga dig!” Såna är vi nog lite till mans och kvinns. Skillnaden är väl att några av oss älskar att få säga saker till en halvanonym massa från en scen. Vi älskar att få allas uppmärksamhet och bara få lysa en stund. Jag älskar så mycket att stå på den där scenen och verkligen kunna min grej. En drömsituation. En möjlighet att få etablera en alldeles speciell kontakt. Med en publik. Det är vackert… har ju gjort det förr, men nu är det annorlunda för nu är det jag som tolkar mig… (sväljer). Ja, här kommer hursomhelst datumet som min värld snurrar kring ett tag framöver: måndag 11 februari. Då, bästa läsare, lägger jag ut några av låtarna. Spännande för mig. Hoppas du är med då. 

En helg i huvudstaden

Hemma igen efter en helg hos vänner i Stockholm. Full av utvila. Mycket harmonisk till sinnet. Tack till vännerna för en strålande helg som till och med avslutades i solsken! Väl hemma i Götet var det… odefinierbart regn. Exakt samma väder som när vi for i fredags. Det är bedrövligt såklart, men det är tryggt också. När man ska genomföra projekt behöver man trygghet, arbetsro och kontinuitet. Bra rutiner. Jag läser just nu ensamseglaren Sven Lundins bok ”Bris”, om en udda person som omsorgsfullt genomför sina projekt. Han upprättar alltid ”bra rutiner”. Jag hoppas att jag är en udda person. Inte lika udda som Sven, men lite som honom (jag har också liftat i Frankrike nästan utan pengar). Vi har alla vår väg genom livet. En av mina favoritsammanfattningar från liftarvärlden är den från en norsk kompis i Toulouse 1994, ”Jag liftade från Trondheim i förrgår morse och kom fram i eftermiddags. Svårast var det att få lift utanför Falkenberg”. Han hade med sig en stekpanna hemifrån för att spara några ”sous”. Musiken då? Jag har fått en rundresa i vinylvärlden i helgen, av kompisen på Söder. När vi sneddade över Mosebacke torg testade jag en av mina egenpåhittade melodier på honom. Han kände inte igen den. ”Gött!”, sa jag, ”då har jag inte snott den!”. Melodin till ”Kvinnan i mitt liv” är en favorit och det är omöjligt att veta om ”eget” är ”eget” eller lånat eller snott. Jag vet vad jag inspirerades av, men det tänker jag inte avslöja. Sånt där ger självförtroende och det behöver jag som kreatör. Jag ansträngde mig för övrigt ingenting i Stockholm, jag lät mig inspireras – Vännerna, Myspace, Vår egen DJ, Katterna, Barnen, Staden, Promenaderna, Moderna museet, TV-frånvaron, Vännen som tagit en cigg med Paulo Coelho… I fredags innan jag for spelade jag in en visa om att omfamna sin rädsla istället för att fly. En kompis lyssnade på den, men han sa inte vad han tyckte. Det är nog bra. Eller? 

Musik

Åh, vilken känsla!

11.55. Jag blir så glad! Jag lägger lurarna åt sidan efter att ha hört min senaste låt för första gången och jag jublar över mitt verk. Tänk att den blir så bra, låter så självklar. Jag har blivit bättre på att snickra. Jag lär mig att lyfta bra idéer högre och högre. Det är så det känns. Låten heter ”Kvinnan i mitt liv” och jag drömmer om svensktoppen…! Arbetet med sången har gjort mig trött. Kreativiteten har sitt pris. Nu är tid att arbeta administrativt. Jag ska som jag tidigare sagt sprida bloggen idag. Tack alla ni som bidragit med feed-back under helgen!

La vie en rose?

Har repat franska chansons med Ulf ”Uffe” Berne idag. Vilken underbar musik! Nu börjar det låta riktigt bra om ”Sous le ciel de Paris”, ”L’hymne à l’amour”, ”Non, je ne regrette rien” med flera sånger. ”Padam” sitter som en smäck! Det är så med chansons att de låter totalt ointressant fram till dess att man kan dem så bra att de börjar landa i själen. När det väl börjar stämma mellan hjärta, sång och orkester – då blir det oemotståndlig musik! Sen lever den sitt eget liv och växer sig ännu starkare med tiden. Vi har en chanson-spelning i Åmål 29 februari, men vill gärna ha fler innan eller efter dess. Vad har då detta med min skiva att göra? Jo, chansons ger mig berättarkraft och ideer om vad som är möjligt att göra med till exempel sången, dragspelet eller basen. De är så naturligt levande och atmosfäriska. De bästa franska sångerna förmedlar känslor rakt ut till lyssnaren. Ibland förstår denne kanske inte ett ord, men det funkar ändå! Det är ungefär som med de neapoletanska sångerna (”O sole mio”, ”Torna a Surriento” etc). Musiken tar inte omvägen via hjärnan utan går raka vägen in i hjärtat. På detta sätt vill jag kunna göra musik. Je veux faire pleurer. … … … Nu vill jag berätta om en annan upplevelse. Jag såg ikväll en film som visar tillvaron i allt annat än rosenrött. ”4 månader, 3 veckor och 2 dagar” är en rumänsk film som alla män bör se. Den berättar krasst och osentimentalt vad de flesta kvinnor vet men som vi män oftast inte vill inse – att samhällelig makt, sexuellt förtryck och våld i stort sett alltid utövas av män efter behov. Kvinnor får inrätta sig bäst de kan. Det är inte roligt att identifiera sig med pojkvännen i berättelsen. På hemväg efter bion känner jag hur jag skäms över att tillhöra det manliga kollektivet. Det ignoranta manliga kollektivet. Jag hoppas att jag i någon sång på skivan vågar behandla den här problematiken. Jag hoppas kunna skapa något alster som skildrar det sorgliga faktum att vi låter våldssamhället pågå utan att vi aktivt försöker förändra det. Men jag minns att jag känt såhär förut och vad har jag åstadkommit hittills? Inte mycket… Kanske är detta en alltför hård självkritik, världen är ju samtidigt rätt så komplex… Jag kan börja med att uppmana dig som är man att se filmen ”4 månader, 3 veckor och 2 dagar” och lära mer om mensens betydelse för kvinnan. ”All förändring börjar i tanken”, sägs det och då är det i alla fall ett första steg – att se problemet. Vi män kan förändras om vi vill! Vad har då hänt på skivan idag? Idag har jag inte spelat in någon sång, men jag har snickrat klart en som jag ska lägga på portan imorgon (tisdag). Välkommen med Din kommentar. À bientôt!

En spännande vecka börjar

Knut är snart slut och därmed har julen åkt ut. Hoppas den varit lika bra för dig som för mig. Imorgon måndag. Då startar en spännande vecka som jag hoppas ska ta mig flera steg närmre det första delmålet – ett fullt inspelat material. Bara gitarr och sång än så länge, men ändå, låtarnas form testad och dokumenterad. Jag har hittills låtit ett fåtal öron få lyssna på de inspelade låtarna och dessa har givit feed-backen ”en bra början”. Roligt att höra, men oj vad nervöst det är att överlåta hörlurarna till någon annan. Jag måste alltid gå ut ur rummet och sysselsätta mig. Det där är en övning och det är bra. Jag får nu allt oftare frågan, ”när får man höra något på nätet?” Jag siktar på att komma med ett datum nästa måndag, 21 januari.