Härligt!

Jag har fått några sköna kommentarer på min musik det senaste. Det är himla roligt och ger självklart råg i ryggen. Men hur är det egentligen, hur lång tid tar det att göra en skiva? Man hör ju ibland om artister som går in i studion och bara spelar in rakt av. De lägger max några dagar, en vecka på inspelningen och det blir hur bra som helst. Eller? Jag tror inte att det är på det viset. Jag tror att det ligger massor av arbetstimmar bakom en bra produktion. Går det undan i studion beror det på att man har filat och repat massor innan och är grymt väl förberedd. Se den vackra filmen Once för exempel på detta. Huvudpersonen har verkat som gatumusiker lång tid innan han tar steget in i studion och verkligen erkänner för sig själv att han är värd att satsa på. För egen del känner jag att tid är en stor bristvara just nu. Jag har prioriterat annat och då blir det som bekant inget gjort. Ett arbete går inte framåt om man inte puttar in tid i detsamma. Jag börjar mer och mer känna att det jag satt igång är början på en ganska lång process. Det kan mycket väl handla om år av tragglande innan allt faller på plats. När jag till slut genomförde mitt senaste stora projekt, föreställningen Ensam?, våren 2006, var det efter ca fem år av skissande, övande, erfarenhetssamlande och ett och annat (desperat) hopp från hög höjd. Jag hade inte kunnat pressa mig tidigare, jag var inte beredd innan. Nu är jag beredd att göra en skiva, beredd att fortsätta gå den långa väg jag börjat vandra. Och tro mig – vägen mot målet är himla spännande! http://www.myspace.com/granfrdin

Bröllop

Jag ska sjunga på bröllop. En kompis blev sjuk och behövde ersättare så nu blir det snabbinlärning tills imorgon. Flickan med guldbruna ögon är titeln på den ena av sångerna jag ska sjunga. Thåström/Imperiet skrev den och nu håller jag på att 1) lära mig den och 2) göra den till min. Det är kul. Nu kommer alla års övande och erfarenhetssamlande väl till pass. Jag är inte ett dugg orolig inför uppdraget, bara måttligt nervös – ingen kan ju veta hur det ska bli! Jag gör alltid mitt bästa i dessa sammanhang och det brukar bli bra. En sak vet jag, att jag ska debutera i Sankta Birgittas kapell vid klippan. En stjärna i diplomet över min gärning som Majorna-bo! Jag är lycklig och stolt över att engageras för uppdraget att medverka vid någons stora och viktiga ceremoni, som ett bröllop är. Det är en härlig del av mitt arbete. Den andra sången glömde jag att nämna – Jeg elsker dig av Edvard Grieg. Skivan har fått ett lyft i dagarna då kompisen Ulf Berne har sammanställt en hemsidemall som snart ska läggas upp till allmän beskådan. Fan vad tid det har tagit, men nu händer det. Äntligen!  http://www.myspace.com/granfrdin

Disposition

Jag lägger kinden i handen och funderar. Hur gör jag nu? Hur kombinerar jag Skivan, privatlivet och mina jobb? En stressad tanke ger mig impulsen att bara köra, blint framåt, se vad det blir av det! Men så följer jag en stråle från varm skön sol. Den har reflekterats i Johanssons kök mitt emot och landar på mitt tangentbord. Ljuset ger mig nya tankar: stilla dig, andas, känn efter hur du vill ha det, vad som blir bäst. Tänk efter om du kan disponera tiden på ett bra sätt. Jag sträcker på mig i min stol, skjuter ut bröstet och når insikt. En sak i taget. Det viktigaste först.        http://www.myspace.com/granfrdin

De va gött

Har du varit på skidsemester nån gång? Då vet du vilka som är poängerna med det! Lite olika kanske efter person och ålder, men de mesta är gemensamt. Jag talar om en tillvaro med helt andra bekymmer än i vardagen. Hur är snön? Skiner solen? Måste jag lämna in skidorna på service, byta till andra hyrskidor eller ställa om bindningarna? Vilken backe är bäst idag, med kortast liftköer och bäst snö? Morgonen är en särskild fröjd. Du står upp i arla morgonstund oavsett hur mycket du drack kvällen innan, oavsett hur stel du är i ländryggen, nästan oavsett väder. Du tittar ut och ser vad det är för väder. Är det sol får du ett glädjeryck, har det dessutom snöat slår hjärtat dubbla slag – detta är en puderdag! Är vädret kass förblir du seg men bara tills du står i backen och får kasta dig ut. Men är det sol och nysnö då åker kläderna på i ett huj, hemmagjorda lunchmackan, chokladbiten och termosen bara kanske hinns med för nu gäller det att vara på plats innan förutsättningarna ändras. Du vill vara först till nysnön och du vill få sol innan den försvinner. I backen står du på efter egen förmåga. Du blir skönt trött, du snackar om åkningen med kompisen i liften, tids nog kurrar det i magen och du får mackan du faktiskt orkade ordna i morse (ett visst mått av rutiner och skafferidisciplin hjälper skidåkaren liksom vardagsmänniskan). Ah! Solen, bergen, skidåkningen ger dig kraft! Snart står du på utför igen. Bräda eller skidor, sak samma, du är alltid hungrig efter mer. Mot slutet av dagen kommer tröttheten ikapp. Du tar dig hem till stugan eller lägenheten, tar av det blöta, behåller understället på och myser ikapp med övriga rödkindade i sällskapet. Vem orkar dra igång matlagningen? Igår var det du, idag tar kompisen tag i köket. Du slumrar och vaknar inte förrän dofter når ditt sinne och du sätter dig till bords, ofta iklädd samma långkalsong som höll dig varm i liften. Kanske får du en öl eller ett glas vin i detsamma och vardagen försvinner låångt långt bort. Jag har just kommit hem efter en superb vecka i Chamonix. Syster med vänner tog emot på ett härligt sätt. Som de säsongare de är guidade de mig vant genom den berömda alportens rika skidsystem och uteliv. Jag har verkligen haft semester! Och samtidigt fått underhålla franskan efter eget ansvar (i Chamonix klarar du dig på engelska och svenska). Skivan har förhoppningsvis fått ny energi av semestern. Detta får de närmaste dagarna utvisa! http://www.myspace.com/granfrdin

Alpluft

Nu har jag en racer-packning framför mig (tur att man är van!). I kväll står jag i Chamonix med en veckas skidåkning framför mig. Jag tar med material kring skivan tack vare min nyinköpta iPod nano. Coolt! – senast jag var i Chamonix hade jag och min kompis med ett blandband och en bergsprängare. En av låtarna var Ingen kan älska som vi med Grace (Chris Lancelot). Året var 1990. Jag hade ännu inte träffat min blivande sambo, jag var en mycket osäker yngling. Men åka skidor kunde jag. Jag minns att det var mycket snö. Snart är jag hemma igen, men först ska jag få lite alpluft.  http://www.myspace.com/granfrdin

Inget händer

Det är stillestånd. Skivan ropar efter mig men får inget svar. Jag arbetar med annat, firar helg och har semester sedan 8 timmar. Jag ska till Chamonix och åka skidor med syrran (vad kul det ska bli!). Det är lika bra att erkänna för sig själv – det blir ingen fullängdsskiva med ett band. Jag kallar hädanefter den demo jag vill göra för Skivan. & en demo, det är inte så illa pinkat. Jag känner mig rätt stolt så här långt. Jag önskar dig en riktigt skön söndag!

Hinner inte med

”Ja e trutt o höngri’ o ja vell ha chokla’!”. Ett citat ur formidabla My Fair Lady, andra från slutet för mig ikväll… snyft. Det är roligt att vara med i stora lyckade publikälskade produktioner! Vilken ynnest. Jag har en skiva att göra samtidigt och det är jobbigt nu för jag ser att tiden räcker inte till de närmaste dagarna. Det borde inte påverka helheten, men det är trist för jag är så stark just nu. Har energi och lust att uträtta en massa saker! Kan det ha något att göra med en stundande alpsemester över påsk? Antagligen en starkt bidragande orsak. Jag har jobb, jobb, jobb fram till avresan och det är som det ska vara. Men visst är det trist när inte tiden räcker till. Får se vad jag kan göra av nätterna fram till måndag! Skivan behöver mig. Mitt mål är att ladda upp en låt till innan Chamonix. Den heter ”Kom och sätt dig hos mig”. Det är en upptempolåt. http://www.myspace.com/granfrdin 

Jag lär mig så mycket

Vi har träffats, spelat ihop oss och därefter spelat in. Johan spelar på min stålsträngade Martin och det blir så mycket musik nu när den hanteras av en riktig gitarrist! Men även om Johan spelar bra och helheten stämmer ganska bra så räcker inte tiden till idag. Resultatet blir för ojämnt och jag väljer i nuläget att behålla min tidigare version som uppladdat material på myspace. Jag lär nytt hela tiden. Idag har jag lärt mig mycket om låten Du rör mig inte nu. Jag ser och hör vilken väg jag måste ta för att leda låten ända hem. Den har inte kommit dit ännu och det är frustrerande. Men så är det att skapa musik. Man fångar, utvecklar och försöker färdigställa en idé. Man försöker förmedla sitt eget uttryck i den komposition man gjort. När man hör resultatet ”svart på vitt” på inspelningen blir man gärna våldsamt kritisk i sitt lyssnande (och kritisk bör man vara) och detta är jättejobbigt mitt i all glädje över vad man har åstadkommit. Vad som behövs då är andra professionella öron som lyssnar med distans och kan hjälpa en vidare. En producent kan ge värdefulla råd i sökandet efter den lyckade inspelningen. Tid är en viktig faktor, något Skivan har ont om, och det finns inga genvägar. Det enda jag kan göra är att försöka använda den tid och det kunnande jag har på bästa sätt. Resultatet vill gärna bli bra, till slut… Vägen måste vandras, jobbet göras, tiden läggas. Idag är slutsatsen att jag släpper just den låten och går vidare med övriga för att återvända med ny kraft längre fram. http://www.myspace.com/granfrdin 

Johan Rask på ingång

Vilken minut som helst får jag besök av Johan Rask. Han är gitarrist och den förste som lägger gitarr på en av mina sånger i Skivan-projektet. Jag är förväntansfull och lite pirrig. Kan jag min utrustning bra nu, eller blir det några tekniska problem? ”Fy, schas, bort med dig gamla hämsko vid namn tekniknolla!”, säger jag och det blir bättre. ”Jag kan det jag kan och det räcker så här långt”, säger jag sedan och nu känner jag mig beredd att ratta min Fostex (digital portastudio) till önskat resultat. Inför det musikaliska momentet känner jag stor tillförsikt och härlig förväntan!  

Varje dag en ny chans

Halloj! Kul att du är här och läser. Skivan är inne i ett skönt skede nu. Allt utvecklas i ett behagligt tempo och min känsla för hela grejen är odelat positiv. Press och stress får inte plats, å andra sidan känner jag behovet av planering och disciplin. För att nå ända fram och få en skiva klar inom 100 dagar krävs huvudsaklig harmoni i arbetet. Vissa perioder bryts lugnet av intensitet eller stillestånd, för att i längden upplevas som harmoni. Jag vill ha det så. Det är säkert någon som undrar om jag kommer hinna klart och det är en väldigt bra fråga. Jag tror det själv, men framtiden är ju framtiden och allt vi med säkerhet kan påverka är nuet. Med 33 dagar kvar ser det kärvt ut och detta ger medvetenheten om att nu gäller nya prioriteringar! Skivan flyttas upp på agendan igen efter att i veckor ha legat på medelprio. Jag gör detta för att jag vill det så mycket och det stärker mig. Jag lever i mina värden, som psykologen skulle säga. Nu väntar fyra veckor av fokuserad skivproduktion. För mig ska det bli himla kul att se hur allt ska gå till!  http://www.myspace.com/granfrdin